Du måste överdriva för att överleva…

Läser i Aftonbladet om en tioårig flicka som nekades ambulans när hon fått en sax i bröstet.

Jag är inte förvånad. Det är inte första gången det händer, det kommer inte heller att vara sista. Det sparas på sjukvården och därmed måste sorteringen av vilka som är värdiga sjuka göras tidigt i vissa kommuner.

När jag fick mitt missfall blödde jag i 9 timmar. Med blödde menar jag att det forsade stora klumpar av blod ur mig. Jag hade värkar som jag härdade ut i badkaret och som ingen alvedon i världen kunde hjälpa mot. Jag hade dödsångest och bad min dåvarande att ringa sjukhuset. Han ringde och de nekade. De tyckte det lät som ett normalt missfall och att det bara var att härda ut. ”Ta en Alvedon”.

Han ringde igen efter 6 timmar och fick samma svar. Jag fick inte komma in. Inte ens få smärtstillande. Det var fortfarande normalt. Han undrade om det verkligen var normalt och om det inte fanns risk att jag skulle förblöda? Nejdå, tyckte dom. Det var bara att fortsätta härda ut. Hur länge visste vi inte. Dagar? Veckor? Tre timmar senare avtog det äntligen. När jag sedan var på kontroll hade jag fortfarande rester kvar och fick därmed skrapas. DÅ hade de tid för mig – när det egentligen var onödigt, när jag inte längre hade ont eller blödde mer. Det som var kvar kunde lika gärna fått vara kvar tills nästa mens. Men DÅ var det ok. För då hade jag ändå tid där. Jag hade ju i samband med att läkaren konstaterat missfallet fått tid för skrapning.

Nu gick ju missfallet ”bra”. Jag överlevde.  Men tänk om det gått illa? Tänk om jag faktiskt blivit sämre, fått en infektion, förblött? Hade jag varit ännu av de där fallen som syns i tidningarna?

Det värsta är ändå att det skiljer så mycket på kommun till kommun. Detta hände i Göteborg och nu i Borås var det en helt annan visa. Jag blev erbjuden hjälp direkt när nästa missfall konstaterades. Fick ligga inne om jag ville och få smärtstillande eller bli skrapad på en gång. Sedan fick jag höra att även de som ska göra abort får den hjälpen här. Att de får ligga inne på sjukhuset och få morfin när smärtorna blir för stora. Tänk om jag fått slippa ligga i nio timmar och skrika av smärta och rädsla istället för att ”härda ut med en Alvedon”?

Jag vet inte vad jag skulle ha gjort för att få komma in och få hjälp? Men antagligen borde jag väl ha överdrivit. Vrålat högt istället för att stöna av smärta. Gråtit i luren och bönat och bett – sagt ”jag dör” eller så. Kanske hade jag då fått komma in? Eller är stort lidande ”normalt”?

Annonser

2 thoughts on “Du måste överdriva för att överleva…

  1. Är inte heller förvånad att flickebarnet nekades ambulans – det är ju så vanligt att barn busringer.
    Hemska tanke, men innan detta år är över har nog fler avlidit pga att ingen ambulans har skickats

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s