Tid och ensamhet….

Det är ca 8 månader kvar tills bröllopet. Vi har varit helt inställda på en viss lokal och ett visst företag men nu har vi börjat ändra oss. Vi kanske borde kolla andra lokaler och testa catering istället? Ändringen beror mest på att vi hört rykten om att stället vi valt från början har bytt kock! Anledningen till att vi valde det stället var just maten, men om de bytt kock så kanske det inte är samma kvalitet på maten längre? Hmm vi får se. Jag har börjat kolla runt nu iallafall.

Jag är lite trött på Facebook. Jag tror att fler personer upplever att det blir för mycket.

Men utan FB har jag i princip inget vuxet umgänge. Om man nu kan kalla det umgänge….

Folk är upptagna. Folk har liv, jobb och barn. Pratade med mamma om ensamheten. Att bjuda in någon till ens liv ”Kom ska vi umgås” ”Ska vi träffas snart?” ”Kom förbi när ni vill!” ”Kan vi inte höras?” men att inget händer. Är det fel på mig?

Mamma säger att det inte är det. Att folk här i Sverige helt enkelt är sådana. Ensam är stark!

Men jag växte ju upp så och jag är ju inte sådan? Men visst är det ensamt! Jag lever i en stad med över 100 000 pers men är ändå ensam större delen av tiden.  Jag längtar till att Sambon kommer hem så vi kan umgås. Bara att prata vuxensaker är så häftigt! Räntor och lån och ja, jag överdriver. Men poängen är ändå den att man blir inte så mycket smartare av att upprepa ”bauabauabaua” trettio gånger till en överförtjust snart 8-månader bebis. Jag känner att jag har försökt att bjuda in människor men att det sedan blivit tyst. Nu har jag tappat suget till det helt, vilket bara gör att jag är än mer ensam! Nu gnälle jag lite och ingen vill ju umgås med en gnällspik så nu blir jag väl ännu mer ensam. Ingen vill ju heller umgås med en pessimist så……. ja, and so on…. 😉

Jag och Snygging bokar tid när vi ses. Vi vet att tiden är dyrbar. Hon jobbar hela tiden och jag har barn som jag inte kan få barnvakt till särskilt ofta (läs: aldrig) så innan våra ”träffar” är slut så bokar vi in en ny tid. Det blir ungefär en månad i stöten.

Shit att tiden går alldeles för fort! Jag vill inte tillbaka till jobbet! Jag vill inte jobba. Jag vill vara hemmafru. Men en sån där lyxhemmafru. Som går hemma men har pengar att spendera. Till de som säger att de inte vet vad de skulle göra med all ledig tid kan jag berätta att det finns MASSVIS att göra. Så länge du har pengar!

Jag skulle resa. Massvis av resande. När jag inte reste, skulle jag sitta och planera resor… eller gå på muséer, eller till Liseberg. Eller kanske lära mig att sy, köpa hem en massa snygga tyger. Gå på sykurs, eller franskakurs. Göra något roligt! Gå på danskurs och lära mig riktig tango!

Finns ju massvis att göra! 🙂

Men nu ska jag gå och plocka upp en bebis från spjälsängen där hon legat och sovit middag. Gnällig var hon hela morgonen och mammas famn var det enda som funkade. Sedan välte hon en tallrik över mig innan hon nyste ut innehållet i hennes mun över mina kläder. Tack och lov att man går svartklädd halva tiden! 🙂

Annonser

2 thoughts on “Tid och ensamhet….

  1. Känner så väl igen mig. Jag hade verkligen hoppats på att kursen jag läser nu i höst skulle gå antingen i Borås eller Göteborg så att jag fick komma iväg och träffa folk, men icke. Vänner har jag som gärna umgås men oftast på ett vilkor – jag ska komma till dom och då de flesta bor i Göteborg med omnejd så kan du ju räkna ut hur ofta det blir när man ska ta hänsyn till Sigrid 😉

    • Jag åker gärna till gbg ändå, det är det värt för att få träffa mina vänner. Men samtidigt så erbjuder de sig lika ofta att komma till borås så det känns inte jobbigt att åka dit då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s