Jag vill inte knarka.

Går igenom garderoben för vad jag tror är sista gången nu. Plockar ur ca 6 plagg till som ska ut på Tradera. Går till Stortjejs garderob och kollar ordentligt. Vad är det hon gillar mest och faktiskt använder?

Där är den – den fula rosalila, stickade, urkonstiga klänningen! Den som Stortjej snyftade över när det gick hål i kragen. Först sa jag ” nej men den går inte att laga” (glad över att få slänga den). Men när Stortjej brast ut i gråt och sa att det var hennes favoriiiiiiiiit så kunde mammahjärtat inte motstå henne. Följdaktligen är den lagad. Den är ful. Men kärleken är blind.

Rafsar ur lite tröjor som Stortjej inte använt på ett halvår. Går vidare till Lilltjejs garderob. Molotoppen får ligga kvar ett tag till. Ett impulsköp som jag ångrar lite. Fingrar lite på den randiga Villervalla overallen. De går för 250pix på Tradera. Mmmm, vad skulle jag kunna göra för 250pix? Antagligen bara handla annat strunt. Eller kanske spara till bröllopet?

Låter den hänga. Sambon har förbjudit mig att sälja den tills Lilltjej vuxit ur den. Eftersom sambon tycker klädshopping och kläder är lika spännande som döda daggmaskar låter jag den vara. Den får vara vårt gemensamma glädjeplagg. Annars har jag rensat ur ganska bra. Kläderna som Lilltjej har i sin garderob används flitigt. Det är väl idén ändå? Att använda det man köper?

Jag lyckas skramla ihop en hög med kläder jag tror går att sälja för ok priser. Jag är redan trött, fastän jag inte ens börjat fota. När ska det ta slut?

När ska det komma en punkt då jag inte säljer något? Det är en skön känsla att se pengarna rulla in. Att kunna spara lite extra till bröllopet TROTS att bilskrället ska på service och kommer att kosta multum. Men jag vill inte sälja mera. Inte egentligen, trots att det går bra. Det tar tid och energi. Jag fastnar framför Tradera och börjar leta fynd fastän jag inte ska handla mera. Jag letar kickar.

Jag börjar undra om jag är en person som har någon form av missbrukarbeteende? Är det inte shopping så är det mat. Är det inte mat så är det försäljning. Kan jag inte bli beroende av att träna eller att äta bra istället? Kan jag inte bli beroende av att ta hand om mig själv, att snåla med pengarna?

Det måste ta stopp. Någon gång.

Slut med godis.

Slut med onödig shopping.

Slut på att sitta i soffan.

Jag måste sluta knarka tom lycka.