Dom hejar på en missbrukare….

Jag erkänner att jag är fast i märkesträsket nu. För lite att göra och för mycket tid vid datorn i forum med molo, villervalla m.m. har gjort mig till en märkesmissbrukare.

Nå, inte vilka märken som helst. Jag är väldigt enspårig och tar ett märke åt gången. Först var det Villervalla och nu är det Molo. Jag har satt upp ett köp&sälj konto som är tänkt ska fungera som en begränsning för shopping. Jag shoppar inte så fasligt mycket, egentligen. Men Molo är dyrt. En ny body kostar 229kr, en klänning i storlek 86/92 kostar 450kr. Det är lite för dyrt för min smak. Med tanke på att plaggen knappt används.

Till större barn känns det mer ok. Stortjej kommer att få ett kaninlinne från Molo i födelsedagspresent, 199kr. Men sedan kan hon ha den i några år och jag slipper köpa nytt till henne. Men till Lilltjej som växer ur sina kläder på ett halvår känns det inte direkt lönt. Inte ens begagnat blir det ”billigt”. 200-300kr kan man få betala för en använd klänning. Molo är ju inte världsbäst i kvalitet. Finast print, har de. Men de blir lätt luddiga och man måste verkligen akta hur man tvättar så 200-300kr är de ju faktiskt inte värda begagnat, såvida man inte har tagit mycket väl hand om det.

I vilket fall. Missbruk, var det!

Jag skrev ju ett inlägg om shopping där jag undrade när en hobby övergick i galenskap. I ett beroende? Jag tror jag är lite beroende av shopping. Inte gravt. Inte så att jag har gjort av med alla våra sparpengar. Men för två månader sedan hade vi en mycket bra ekonomi och senast igår fick vi dra ett annat kort när vi köpte mat för att pengarna på det gemensamma var slut. Nå, det är inte så illa som det låter egentligen. Det har precis varit jul, vi har köpt julklappar. Vi har sparat pengar till bröllop och vi har betalt elräkningar SAMT så bestämde sig våran bil för att bråka och där försvann flera tusenlappar på det. Det är inte SÅ illa egentligen. Men tecknen är där. Det är DET som stör mig – att det är så LÄTT att bara klicka ”beställ” eller att skriva ”köper” på ett foruminlägg. I två dagar har jag nu hållt mig från att köpa något och det känns som en bedrift, vilket är skitlöjligt. Vad är det för bedrift, egentligen?

För den som tänker att ”men det är ju bara att låta bli!” så vill jag bara säga att: JA, det är faktiskt bara att LÅTA BLI. Men det finns så mycket som hindrar en från att ”låta bli”. Vi lever i ett konsumtionssamhälle som säger åt oss att ”den som har mest, är bäst – köp köp köp – så är du lyckad!”. Det är bara att gå in på dessa Facebook-forum där  märkesfantaster kan träffas och diskutera kläderna. Det finns INGEN som hindrar dig. De hejar på dig. De klappar dig på ryggen om du lyckas köpa något, spela roll vad det kostade om det är något som är svårt att få tag på.

Nu senaste visade jag upp mitt senaste köp, som gjordes INNAN mitt köpstopp. En Molo Unicorn tröja. Superfin, jag har spanat på den hela hösten men den kostade för mycket. Så kom den äntligen på rea och jag lyckades norpa en. Visar upp en bild på forumet och responsen är ju enorm. Komplimangerna haglar. Man känner sig speciell. Tuff, och accepterad. Man har LYCKATS!! Man ÄR NÅGON!!

Sedan vänder det. Någon annan lägger upp en bild på deras barn med samma print, fast i KLÄNNING. Den är mycket finare. Klänningen. Komplimangerna HAGLAR, men över någon annans barn. Någon annans fynd. Helt plötsligt så känns inte min bild så fin längre. Toppen, den är ju fin, men klänningen är ju finare. Jag börjar leta och hittar. Klänningen, i rätt storlek, men fel pris!! Men jag MÅSTE ha den. Om jag bara får DEN, så slutar jag köpa sedan. Om jag bara köper DEN så är det lugnt, då är Lilltjejs garderob komplett. Då kan jag andas ut. Då behöver jag inte återvända till forumet med huvudet sänkt. Jag blir en vinnare.

Det är så sjukt. Så sjukt. Så galet.

Jag beställer inte den. Eller jo, det gör jag, men jag ångrar mig och tar bort beställningen.

Men ändå.

Varför kände jag så? Jag är ju så mycket bättre och så mycket mera värd än plagg? Plagg kommer och går och somliga går i trasiga skor. Jag är inte en värdelös mamma bara för att jag inte köper senaste, dyraste plaggen till mina barn. Jag är inte dålig.

Jag är faktiskt jävligt bra.

Så.

 

Annonser

8 thoughts on “Dom hejar på en missbrukare….

  1. Det här var galet att läsa – för jag kände igen mig i precis allt! Usch! Att man är så lättköpt och inte kan stå emot. Det är märkligt hur man fungerar.

    Kram

    • Det känns så skönt att läsa att man inte är ensam om detta. För det kändes verkligen sjukt igår. Så sjukt. Idag kom mail med annullering och det kändes jätteskönt, men också (tyvärr) lite sorgset att jag inte får hem den fina klänningen. Jag vill inte känna så!

  2. PRESIC såär det! Hade inte kunnat skriva det bättre själv.. Legat vaken en timme och inte kunnat somna.. och tänkte skriva presci ett sånt här inlägg.. Tack för att du beskriver det så mitt i orick!!

    OCh tröjan ÄR helt underbar – för att du har en sån underbar modell att sätta den på ! =)
    Och du är världens bästa mamma och människa!! Lova Ya vännen ; )

    • Gah, blev alldeles tårögd när jag läste era båda kommentarer för igår mådde jag verkligen SÅ dåligt när jag insåg hur långt ner i köpträsket jag fallit. Så skönt att se att man inte är ensam. Det var lättare när man bara sålde på Tradera för då hade man ingen som hejade på en för att shoppa mera. Då skulle man bara sälja!!

  3. Pingback: Att Duga.. « gimzan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s