Men jag blir ju kränkt. Konstant. Del 2.

Fortsättning på förra inlägget.

Så när jag fick min stora tjej var det mycket som uppdagades för mig. Hon skulle inte ha ett dåligt självförtroende, hon skulle vara stark och se alla möjligheter i livet! När skolsköterskan påpekade att min dotter vägde lite för mycket INFÖR min dotter ville jag slå henne på käften (ja, jag är tigermamma ibland)  🙂 . Prata vikt med ett barn som är 7 år?! Jag hyssjade sköterskan och drog mig närmare så hon skulle viska istället och så påpekade jag att min dotter också är lång. ”Ja, hon är ju faktiskt längre än genomsnittet så då gör det ju inget att hon väger lite för mycket”. Med andra ord vägde inte min dotter för mycket – egentligen. Det var bara sköterskan som var viktnazist.

Men åren gick och jag koncentrerade mig på att studera. Det ironiska i det hela är att jag läste Socionomprogrammet och ändå fick lära mig så mycket om den strukturella diskriminering som pågår i samhället. Men trots det tänkte jag inte så mycket på det som pågår.

Om kränkningarna som tillåts, som det inte talas om. Kränkningarna mot kvinnor.

Att slå någon lämnar ett blåmärke.

Men att försiktigt krama åt någon tills den inte kan andas, det syns inte lika väl. Du bara tappar andan tills du svimmar. Du får syrebrist och hjärnan skadas mer och mer.

Ungefär så ser jag på det som pågår. Det är ingen konspiration. Det är fakta och om man bara tittar runt omkring sig. Om man bara lyssnar på samtalen, ser på reklamen, så kommer man att SE!

Jag började jobba, dottern blev större. Vi flyttade, hon var ledsen över att lämna sina vänner men hämtade sig relativt fort.

På den nya skolan tog hon också plats. Hon syntes, pratade i klassrummet och jag fortsatte att hylla henne.

När en bråkig pojke varit framme och slagit henne och hon försvarat sig med slag tillbaka såg jag hur läraren KRAMADE om pojken och sa att ”sånt skulle han sluta med”. Min dotter stod bredvid och verkade inte förstå varför pojken fick vara ”pojke” och få en kram, när hennes ”pojkaktiga” beteende inte belönades på samma sätt. Så jag fick skälla ut pojken. Läraren sa inte ett ord när mina ord haglade. Sedan kramade jag om dottern och gav henne RÄTTEN att FÖRSVARA SIG om hon blev slagen. Hon skulle självklart aldrig slå först, men hon skulle ha rätten att försvara sig!

Våld föder våld, säger många. Våld kan även avsluta våld, skulle jag säga. Jag har testat att slå tillbaka om jag blir slagen och det har fungerat. Det är inte första metoden jag skulle rekommendera. Men tyvärr….så funkar det, många gånger.

Men så träffade jag min nuvarande sambo och två tunga år fortsatte. Inte pga honom, självklart :), utan pga av det jag skrev i första inlägget. Alla händelser.

Så är vi framme vid nutid……

Annonser

2 thoughts on “Men jag blir ju kränkt. Konstant. Del 2.

  1. Jag HATADE verkligen att gå och väga och mäta mej hos skolsyster. Hon påpekade också att min vikt låg över vad som var ”normalt” och visade på kurvan var den ”notmala” vikten var och hur mycket över den jag låg.
    Men jag var ju också mycket längre än genomsnittet, vilket hon ju såklart också sa. Men just det där att jag ”vägde för mycket” rotade sig liksom fast. (Jag var nog lite äldre än 7 år då dock)
    Och jag var verkligen inte tjock som barn, men hon fick mej att känna mej så. Klantigt att uttrycka sig så, framför allt framför barnet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s