Men jag blir ju kränkt. Konstant. Sista delen.

fortsättning på DET HÄR.

Sista nu, jag lovar! 🙂

Vi kvinnor utsätts konstant för omformning av vår identitet.

Det börjar när vi är små. Vi ska vara tysta och duktiga i skolan. Det finns flertalet undersökningar som visar att förskolepedagoger beter sig annorlunda mot flickor än mot pojkar. Som flickor är våra förebilder VACKRA kvinnor (kom ihåg att idén om vad som är ”skönhet”  har förändrats genom århundraden) och när vi tar på oss en vacker rosa klänning så premieras vi genom att höra vad vackra vi är! En pojke som tar på sig en klänning ”experimenterar” och är ”avvikande” och premieras inte på samma sätt. I det förstärks beteendet hos en flicka av att vara liten och söt. En flicka i spets kan inte leka vilda lekar. En flicka i lång klänning har svårt för att klättra i träd.

Som tonåringar har vi blivit matade, antingen av våra egna mammor, eller av tidningar, vänner, män att det är vår skönhet och ungdom som räknas. Kvinnlig mobbning är vidrig och utstuderad, den syns inte på samma sätt som manlig och därför är den svårare att greppa och stoppa. Vi spenderar så mycket tid på att vara upptagna med smink och att konkurrera ut andra tjejer att vi glömmer att stärka varandra och koncentrera oss på karriär. Ändå är det beundransvärt att flickor har bättre betyg än pojkar i grundskola och gymnasie. Man kan ju undra vad vi ska med betygen till när vi ändå väljer yrken som inte kräver höga betyg?

Jag tror det är här det tryter. Vi har betygen. Vi har kapaciteten. Men självförtroendet är borta och könsmaktsordningen är så inrutad att det kan verka skrämmande att ta sig fram och in i den ”manliga” sfären. Jag minns att jag läste att ”kvinnor måste bli ”manliga” för att kunna klättra på karriärstegen”. 

Men att klättra, smida planer och att skapa intriger är ju kvinnor mästare på? Det är ju egentligen inte en ”manlig” egenskap? Vi kvinnor KAN om vi tror på vår förmåga!! Vi bara använder vår briljanta förmåga på helt fel sätt, medan männen vet att utnyttja den!

Men jag har ju inte insett detta och TROTT på detta förrän nu! Nu när jag ser hur jag dagligen, som kvinna, matas med budskapet att jag INTE DUGER. Som liten, som tonåring, som vuxen, som mamma. Jag måste ändras och formas om till något annat än det jag är för att duga. Jag ska formas till idén av vad en kvinna SKA vara!!

 Jag måste täcka, trycka in och dölja det jag är. Jag måste tystas och min röst ska inte höras annat än när jag säger ”ja, tack!”. 

Jag tänker inte bli kvävd mer. Jag vill andas.

Vill du följa med?

🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s