Vi rymmer….

Jag skiter i bröllopet. Jag vill gifta mig men ORKA med hela alltihopet runtomkring. Mat som ska fixas och musik som ska ordnas och så ska alla hållas nöjda.

För att inte tala om svensexan och möhippan. Nåja, det sistnämnda är det inte ens jag som fixar, men ändå. Det är så många MÅSTEN kring bröllop och just nu är jag bara stressad över hela grejen.

Vågen i morse var ju inte nådig heller. Tre veckors förkylning (d.v.s. ingen träning) har satt sina spår och nu får man, fortfarande smått förkyld, försöka få igång någon form av lättare träning.

Jag önskar SÅ att jag hade en bra förbränning och att jag avskydde allt som hette sötsaker. Eller mat, vore bra om jag avskydde mat. 😛

De tristaste är att alla bor så långt bort, eller så bor vi långt bort från alla. Så man får fixa allting själv. När man läser om bröllop så har de (brudarna) ofta planerat tillsammans med någon. Man var med mamma och valde klänning. Systern fixade ens hår. Kusinerna gjorde tårtan och så vidare. Nu får jag iof hjälp från mamma att fixa resa åtminstone, men allting annat är så opersonligt.

Jag tvekar fortfarande med prinsesstårteklänningen.

När jag går i butiker nu tänker jag bara ”ful, ful, ful, ful och tjock” när jag provar kläder. Tanken på att försöka på ett graciöst sätt, att skrida fram med prinsessbakelsen, får mig så smått att kräkas upp mitt steviasötade te.

Får man gifta sig i leggings, tunika och conversekopior?

Varje dag senaste veckan har en tanke smugit sig in i huvudet: Vi rymmer. Vi rymmer från hela skiten, åker till Bangladesh och gifter oss där. Enkelt i sandaler och alldeles för stor tunika med håret uppsatt i en fjantig tofs.

Är det detta som kallas för bröllopsnerver?

Annonser

7 thoughts on “Vi rymmer….

  1. Första gången jag gifte mig var det just en rymning… Jag hade jeans och t-shirt och min tillkommande hade träningsoverall…

    Vi tog blommorna från altaret och kantorn var vittne och efteråt gick vi på konditori och åt varsin prinsessbakelse…

    Vi var nämligen Romeo och Julia… våra respektive familjer låg i fejd…

    hemikram

    • Åh så tragiskt och samtidigt så romantiskt samtidigt. Kan du inte skriva ett inlägg om just kärlek? Jag kan tänka mig att du skulle kunna göra det så bra. Jag tror även att det skulle ge dig lite mera kraft att fundera kring vad kärlek är och hur den tagit dig fram i livet. För min del har kärleken räddat mitt liv flera gånger.

  2. Vi gifte oss i Göteborgs rådhus, hade sedan en famljefest på svärmors trädgård! Jättemysigt, intimt och inte allt för stressande.

    Ps. hoppas det var ok att titta in här 🙂

    • Klart det är ok! 🙂 Ja, vi var inne på något sådant att bara ha fest hemma, vet inte varför det INTE blev så….tror mest det var billigare att faktiskt hyra en ”färdig” lokal än att hyra in en massa bord och stolar hem till oss….Låter jättemysigt! :).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s