”Men du är fin som du är!”

Jag har pekat ut ett foto där jag mest av allt är…..ful.

”Ser jag ut så där?” frågar jag honom.

Han skrattar lite tyst. Inget direkt svar.

Inget svar betyder ”ja”.

”Men du är fin som du är” säger han.

”Nej det är jag fanimig inte”

Min stora fråga är:

HUR ska jag våga skrida fram i en brudklänning som SYNS när jag mest av allt känner mig som en ko? Hur gör man för att känna sig vacker på sin bröllopsdag när man tycker att man är ful, egentligen?

Jag har levt i någon form av villfarelse att jag ser ganska ok ut. Men när jag ser bilder på mig själv blir jag förvånad. Ser jag ut sådär? Verkligen? Alla foton jag sett hittills på mig själv senaste tiden ser jag verkligen inte bra ut på. Är det åldern? Är det vikten? Är det vinkeln? Jag är livrädd för att gifta mig, och sedan sitta och gå igenom bilderna och inte hitta en enda bild jag tycker jag är fin på. Då har jag ändå gått ner i vikt senaste tiden.

Men.

Tänk att titta tillbaka på sitt bröllop och bara tänka att ”gud så ful man var”. Inte ens på ett charmigt sätt typ: ”Kolla min fula 80-talsfrissa , hihi” Utan verkligen: ”USCH, hur KAN han som är så fin, gifta sig med fula mig?”.

Kärleken ska vara i fokus, egentligen. Men allt jag kan tänka på är ”fy vad ful”. ”Ful ful ful”.

Två veckor kvar. Hur vänder man trenden?

Annonser

7 thoughts on “”Men du är fin som du är!”

  1. Vet tyvärr inte hur man vänder på den där trenden, har inte riktigt lyckats. Kan bara tala för mig själv när jag säger att jag är tveksam till om jag någonsin känt mig så vacker som på mitt bröllop, kanske inte för att jag var särskilt mycket tjusigare än vanligt men för att det var en så lycklig dag. Och tack och lov togs det så många kort att det åtminstone finns ett gäng som är riktigt fina. Kan nu i efterhand konstatera att klänningen inte satt riktigt som den skulle och att jag var alldeles för smal, men vad tusan liksom, det blev ändå den bästa dan dittills.

    • Jag försöker tänka så, att det viktiga är bröllopet i sig, vigseln. Att jag blir gift med mannen jag älskar. Men det är svårt att vända de där tankarna. Jag vet någonstans i bakhuvudet att jag inte är ful, men jag ser inte ut som ”man ska” och det känns inte kul. Jag hoppas att jag är så lycklig den dagen att jag inte låter mitt utseende ta överhanden.

  2. Tror inte någon ”peppkommentar” hjälper nu, men alla bilder jag har sett på dig tycker jag är fantastiskt vackra! Men hjärnspöken är svåra att rå på…

  3. Pingback: HEMIMAMMAS TANKAR – om soptunnor, skitprat och skräppost « HEMIMAMMA – Brinner för en grön värld med ett rött hjärta och lever livet i närhet med döden!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s