Blod är inte alltid tjockare än vatten, älskade barn.

Lilla älskade Lilltjej. Jag minns när jag fick reda på att jag skulle få dig. Vi var i Spanien och jag gick darrande med hårt, bultande hjärta bort till min make som väntade på restaurangen. Under de där korta 10 stegen hann jag fundera ut hur jag skulle meddela honom att jag hade ett litet frö i magen.

Det blev kramar och tårar och kvällen därefter är bara ett töcken av lycka blandat med rädsla. Efter två missfall var utgången absolut inte säker. Men tiden gick och ut kom du! Jag fick inte hålla dig, jag låg på en brits med en massa slangar i mina armar och händer medans ett läkarteam sydde ihop bostaden du levt i under 8 månader och 1 vecka. Dagarna efter var jag så trött så din pappa fick ta hand om dig. Det kändes som om smärtan och tröttheten aldrig skulle gå över. Men hem kom vi. Du ville inte ta bröstet så vi tog flaskan och den gillade du, precis som din storasyster gjort 9 år tidigare.

Efter ett tag kom kampen för att få ett leende. Jag var djupt nere i en förlossningsdepression och jag behövde få gensvar från dig, få något litet tecken på att jag var mer värd än resten av alla människor. Men det kom 3 veckor senare än det skulle. Ditt snea, vackra leende gav mig mera glädje än vilken psykolog som helst skulle kunna göra. Vi började bindas ihop. Du och jag, mot världen. Du blev istället mammig, gick över åt andra hållet. Ingen dög. Bara jag. Jag minns ditt första riktiga krypande. Jag minns dina första stapplande steg och dina tjut av glädje. Jag minns din darrande underläpp varje gång du slog dig eller något var lite läskigt.

Nu är du 17 månader gammal. Du är en liten personlighet. Du är en glad och tuff tjej som gärna springer ifrån mamma och pappa. Som ler och vinkar tillbaka när mamma säger ”Nu går mamma!” men som tjuter till av rädsla när bilmotorn kommer igång. Du har börjat välja dina kläder. Randigt i velour ska det vara. Helst mjuka plagg. FY för JEANS!! Du pratar. Alla djur kallas för ”VOVVE!” och ”tröja” och ”blöja” sägs på samma sätt. Du älskar att busa med mormor och morfar genom Skype.

Du är en person, Lilltjej. Om någon skulle komma och berätta för mig idag att jag inte får ha kvar dig. Att jo, jag har skött mig, jag har varit en god förälder åt dig. Jag har gett dig mer än mat och tak över huvudet. Jag har gett dig kärlek, trygghet. Du kallar mig för mamma och det är det mest självklara i hela universum.

Om någon skulle komma och säga att jag inte får ha dig, skulle mitt hjärta brista. Om någon dessutom skulle säga att du ska skickas till ett annat land, skulle min själ säkerligen dö.

Därför greppar fallet med Hadille mig så starkt. För den som inte hängt med kan jag göra en lång berättelse så kort som det är möjligt. Naturligtvis får inte Migrationsverket yttra sig om detaljer i det enskilda fallet så jag kommer inte att ha hela historien men:

Hadille föds i Sverige. 20 dagar gammal överger hennes mamma henne. Hennes mamma kom till Sverige och sökte asyl pga hedersproblematik. När flickans mamma inte kan återfinnas placeras Hadille hos kvinnans make, som inte är Hadilles pappa. När Hadille är 4 månader kommer hon in till sjukhuset. Hon har troligtvis blivit misshandlad. Socialtjänsten gör det dom kan för stunden och placerar Hadille hos familjen Liewehr. Där får hon stanna. Hadilles mamma är försvunnen, kanske är hon i Frankrike, kanske i Algeriet.

Två år senare, ungefär, bestämmer sig Migrationsverket för att Hadille ska ut. Hennes uppehållstillstånd förlängs inte. Flickans mamma kommer ursprungligen från Algeriet, men har dubbla medborgarskap d.v.s. även medborgarskap i Frankrike. Uppgifter har nämligen, ca 1 år tillbaka, kommit fram på att någon (man tror det är Hadilles mamma) har kontaktat franska ambassaden och önskat sitt barn tillbaka. Efter det verkar denna någon ha försvunnit igen. Migrationsverket skriver på sin hemsida att : ”Haddiles situation är mycket ovanlig till sin karaktär och fyllt av känslomässiga aspekter. Varje medmänniska kan sätta sig in i flickans och familjen Liewehrs situation.”

TROTS denna ”medmänsklighet” som Migrationsverket påstår sig ha, så fattas ändå beslut att utvisa henne. Migrationsverkets ansvariga säger att de följer Barnkonventionen. I barnkonventionen pratas det om barns rätt till föräldrar men i beslutet verkar man ha vänt detta till mammans rätt till sitt barn.

Nu, med tanke på alla protester, har Migrationsverket gjort en omvändning och skriver på sin hemsida att Hadille får stanna, tills man hittat hennes mamma, eller pappa, eller släkting….och sedan ska man utreda ifall det är lämpligt att Hadille bor hos sina släktingar och sedan (om två år till eller något) ska hon utvisas igen. Migrationsverket passar även på att ge socialtjänsten en känga. Att det under dessa två år varit socialtjänstens fel att man inte hittat mamman.

JAG undrar fortfarande VART är Hadilles biologiska mamma? Varför har hon INGET ansvar i det hela? Varför kommer hon inte HIT och hämtar SITT barn?

Jag blir ARG av detta ärende! Jag tittar på min dotter och det skulle lika gärna kunnat vara hon som blivit utvisad. Det gör ont i mig att läsa om Hadille, att se hennes leende och tänka att det är tack vare familjen Liewehr som hon ler.

Mamma Liewehr sa det bäst: ”Det ska inte vara ett barns ansvar att leta efter sina föräldrar. Hadilles mamma vet vart hon finns.”

Så!

Annonser

8 thoughts on “Blod är inte alltid tjockare än vatten, älskade barn.

  1. Oj, jag visste inte ens att du fått ett barn till så Grattis så här långt i efterskott!!! Jo, fallet berör men det värsta är egentligen alla de barn som inte får någon räddning, ingen uppmärksamhet från tidningar oavsett vart de kommer i från eller vart de ska förstår jag inte att respekten för barn är så låg. Kramar till dig!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s