Jag ogillar framgångssagor. Bara lite bitter….

När det gäller viktnedgång iallafall. Jag blir smått inspirerad och sedan smått deprimerad. Först är det ”WOW, du gick ner 47kg på 1 år!!”. Sedan läser jag hur det gick till.

”Ja jag började träna varje dag och så följde jag ett strikt mat-schema och då var det hur lätt som helst!”.

NÄHÄ??? Menar du allvar?

Jag blir inte inspirerad av människor som har haft tid till att träna, som inte har barn/jobb som tar tid. Som har tillgång till dietist eller personlig tränare. Inte ett dugg. De har haft det lätt.

Jag blir inspirerad av sådana som jobbar 8-17, hämtar ungarna på förskolan, hinner ha umgänge med ungarna, hinner umgänge med sin partner, hinner ha vänner, ha egentid OCH sedan hinna äta sunt och träna. Hur gör ni? Vad offrar ni? Hur går det till?

Hur gör ni för att prioritera träning framför familjen? Vilka tankar använder ni då?

Inte bara det. Jag vill läsa om sådana som misslyckats gång på gång. Som tappat orken och sugen på träning och allt var bantning heter men som tagit sig vidare. Hur gjorde ni? HUR?

Berätta er fantastiska hemlighet. Fixa den på burk och sälj den till mig sedan!!

Hur JAG gör: Jag har börjat smårymma iväg för att hinna träna. Jag slänger in 30 minuter zumba med dottern (så vi får lite egentid tillsammans). Idag smet jag ut på 20 minuters promenad i snön och för att förhoppningsvis kunna rensa huvudet från huvudvärken som förföljt mig under dagarna. Jag ser till så vi äter tillsammans för det mesta. Så Viktklubb på det. Förbannat tråkiga viktklubb som jag försöker glömma bort att jag använder för att kontrollera kcal. Så promenader hit och dit, tar alltid trapporna osv osv.

Jag vet att jag låter fullkomligt superbitter. Men jag kan verkligen inte identifiera mig med ”sådana framgångs-sagor”. 

Ge mig trebarnsmamman som jobbar som sjuksköterska och kämpar med att jonglera viktnedgång, jobb, make, vänner och sitt känsloliv!!!

Annonser

8 thoughts on “Jag ogillar framgångssagor. Bara lite bitter….

  1. Det verkar som att du är på rätt spår ändå med att ‘smita’, Zumba med dottern, välja trapporna etc. Jag tror att man måste anpassa sig efter situationen och försöka att göra så mycket som är möjligt just nu, men viktigast av allt att vara snäll mot sig själv och tycka att man faktiskt är duktig som försöker… Jag tror faktiskt inte att det är möjligt att fixa ALLT även om man inte slåss med vikten, Men varje liten grej man gör mer hälsosamt är ju värd något.
    Jag har gått upp och ned sådär 25 kilo typ 5 ggr oavsett om jag haft små skrikiga leriga barn att hämta på dagis eller om jag rest runt och jobbat idiotveckor eller om jag jobbat hemifrån med mer eller mindre självgående äldre barn, så för min del har det egentligen inte haft någon betydelse hur livet sett ut i praktiken. Jag har haft olika sätt att äta osv ändå… Ps. Du skulle maila…? 🙂

  2. Pingback: Ang förra inlägget. | Glamouramamama

  3. Här är en trebarnsmamma som misslyckats gång på gång… gick som mest ner 25kg men så upp igen. Är gravt överviktig så jag har en hel människa att gå ner. För ett och ett halvt år sen gick jag med i xtravaganza (jobbade då och hade två barn, hästar, hus och hem, så det var fullt upp!), gick ner tio kilo, blev GRAVID och ja, gick upp allt och lite till. Nu har jag fortsatt på xtravaganza och har gett mig sjutton på att lyckas denna gång. Det gäller att få in träningen i vardagen. Här hemma drar vi med oss ungarna på en timmes barnvagnspromenad nästan varje dag. De får helt enkelt hänga med! Den äldsta kan stanna hemma själv om hon inte vill gå med. Under viktnedgången får man tyvärr prioritera bort lite annat för att detta är viktigast just nu. För stunden är jag föräldraledig så jag har ändå mkt tid, även om det inte känns så med två små barn och ett skolbarn med allt vad det innebär, vi bor dessutom på gård med allt jobb som hör till den plus att det tar tiiiid att ta sig till gymmet, skjutsa barnen till kompisar osv. Pengar är något vi inte heller har mkt av, men hälsan är trots allt viktig så vissa andra saker får ligga åt sidan för stunden.Läs gärna min blogg som handlar om min viktnedgång.

  4. Hahaha, så där känner jag det med – jag är sjukt oimponerad av människor som har personliga tränare, kostrådgivare och gud vet vad. Men grejen är att man inte går ner i vikt av att träna så släpp ångesten kring det. man går ner i vikt av att äta färre kalorier och mat måste man ju äta varje dag så varför inte käka bra mat då? Det är ju det enkla som går att fixa vare sig man har barn eller inte.

    Nu som tant med bara en sladdis kvar i boet så har jag skippat en partner för helt plötsligt har jag sjukt mycket mer tid… men det kanske inte är ett råd som passar alla 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s