Som tjockis vet du, men orken och motivationen måste finnas.

En bekant lägger ut en bild i en av snackisarna på hur tjock hon är. Genast haglar alla välmenande råd in om vad hon borde göra för att gå ner i vikt. Hon vet ju om att hon är tjock och hon är missnöjd. Men det som slår mig är att hon inte bett om råd. Utan mer lagt ut bilden med ett konstaterande om att hon vet att hon måste göra något.

Det stör mig oerhört när jag får råd om viktnedgång när jag inte bett om det. Jag blir stressad och ångesten över att vara tjock/mullig/överviktig bara ökar.

När barn säger: ”Mamma, jag tycker jag är ful/tjock/för smal” osv skulle vi aldrig komma på tanken att svara: ”ja men det ska vi förändra, så här gör du!”

Nej, vi skulle berätta för barnet exakt hur underbar vi tycker att barnet är, fastän hen kanske faktiskt ÄR ful/tjock/för smal! Vi skulle kanske börja lura lite med kul träning, byta ut lättprodukterna mot lite fetare eller på något sätt försöka hitta omvägar till att öka självkänslan och självförtroendet.

Men som vuxen får du inte det. Du får den brutala sanningen och inget plåster eller gosedjur utan ”Ja det är dags, tjockis!” fast inlindat i ”goda råd”.

Det är kanske bara jag som är extra känslig, men…

Jag vet faktiskt precis vad jag ska göra för att gå ner i vikt. Jag har bara inte motivationen till det. Jag har inte motivationen till att väga och mäta allt jag äter och akta mig för varenda liten bit som kan åka ner.

Jag har dock motivationen till att träna lugnt 3 ggr i veckan. Att undvika godis tills på lördag. Att inte ta två portioner til lunchen. Att dricka en chailatte bara en gång i månaden. Att istället för kebabtallrik, ta en kebabsallad en gång i månaden.

Som sagt, BER jag om råd så är det inga problem. Men annars, kanske jag bara vill höra om hur jag duger ändå? 😀

—————————–

Det som försvårar för min del är den otroliga tröttheten jag dragits med nu i snart ett år. Jag blir inte av med den, hur mycket jag än sover. Jag kan somna mitt i på dagen och igår blev det läskigt eftersom jag var så förbaskat trött att jag höll på att somna inne på Kappahl, ståendes. Jag gäspar hur mycket som helst. Jag började ta vitaminer mot det och det har hjälpt något, men helst av allt vill jag bara sova bort dagarna. Frågan är om vårdcentralen ens skulle ta något sådant på allvar?

A ja.  Vi får se. Kommer väl f klippkort snart till vårdcentralen om det fortsätter såhär. 😛

Tjing!

Annonser

One thought on “Som tjockis vet du, men orken och motivationen måste finnas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s