Kan inte sova.

Imorgon är första dagen på resten av mitt liv. Det är väl så det brukar heta? Egentligen är det på måndag. Måndag är nämligen dagen jag går in i arbetslöshet för första gången på flera år. Jag tror jag senast var arbetslös 2009 och då inte mer än någon månad sammanlagt. Efter det har jag alltid lyckats pussla med mina anställningar, fixat övergångar med semester och flex. Men icke denna gången.

Jag är ambivalent inför arbetslöshet. Min man tycker inte jag ska oroa mig. Det löser sig. Jag har a-kassa, en bra sådan, med en extra försäkring. Men jag är orolig över gapet i mitt CV. Jag vill ha jobb NU. Jag har växt upp med tanken om att man SKA arbeta om man KAN. Man ska inte arbeta ihjäl sig, MEN man ska tjäna sitt uppehälle om man kan. Vilket jag kan. Men jobben är just nu få. Iallafall där jag bor. Jag har redan nu varnat maken för att vi kan behöva flytta för att jag ska få ett OK arbete. Han bara skrockar.

Ha. Skrocka bäst som skrockar sist. Eller något?

Det är oerhört osäkert vad framtiden bär i sitt sköte och det skrämmer kontroll-freaket i mig.

Hur varvar man ner?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s