”Din Webläsare är FÖRÅLDRAD”

…..ropar hemsidan åt mig. Jo, men TJENA. Välkommen till kommunal verksamhet där allt kostar pengar och vi inte satsar på nytt internet för att KVINNOR KAN jobba med föråldrade verktyg.

Ok, så vi har ett fåtal män här men bitterf*ttan i mig är övertygad om att dessa MÄN säkert har uppdaterade webläsare. Jag försökte faktiskt ladda ner en nyare version från 70-talet en gång men hela datorn skrek ”AAAHHH jag KAN INTE. Jag är bara en ENKEL OSKYLDIG dator!!!!”

Så jag gav upp och nöjde mig med att internet lägger ner, vissa sidor inte funkar och att jag får råka ut för ett argt skrik från min plågade internet-själ minst en gång om dagen.

Så.

Jag är fortfarande gravid och tjock som ett hus. ”OJ”, utropar folk när de ser min mage. ”OJ OJ” säger de efter att de får reda på att jag har 19 veckor kvar. Så de sedvanliga frågorna och ”blinket” : ”Säkert att du inte har TVÅ därinne?”

Höhöhö.

Ja. Bombsäker. Vi har trippelkollat.  

För några dagar sedan började sammandragningarna, misstänker jag. Jag tappar andan, måste stanna upp och flåsa mig igenom ”det onda”. Jag TROR det är sammandragningar. Man glömmer, nämligen. Jag glömde min förra graviditet som var apjobbig. Psykiskt.

Denna har varit väldigt bra psykiskt, men sämre fysiskt. Först illamående i flera veckor, sedan trötthet och en aning ångest. Nu sammandragningar.

Min livmoder är ju värdelös på att föda fram barn så jag ser inte riktigt poängen i att den övar. Den kommer ändå inte att få föda. Det blir ett snitt, rakt av. Det finns inga alternativ.

”Men åh….” säger folk medlidande. Vadå ”ååååh”? Jag kommer att få en alldeles egen bebis i slutet av november/början av december! Att han kommer ut ur min mage istället för min vagina är väl sak samma?

KLART det hade varit kul att uppleva en förlossning, men jag har ju upplevt en förlossning, bara inte hela vägen. Pinvärkarna, smärtan, ångesten och önskan om att dö ifrån smärtan har jag dock upplevt. Jo, jättespännande och inte ALLS traumatiserande (OBS, märk ironin) för mig.

Jag har beslutat att jag denna gång ska få bebisen till mig efter snittet. Tidigare har pappan fått ta barnet och jag har legat och andats och försökt att inte drabbas av panik. Men detta är min sista bebis och jag vill verkligen amma så jag har beslutat att jag ska övervinna min andningsångest och få bebisen till mig. I värsta fall kan jag ju lämna ifrån mig han igen. Inga konstigheter.

I höst blir det Molo-salg. Jag är peppad! Visst det kommer att vara tre veckor innan födsel men nåväl. Det får gå. Jag vill gärna åka i två dagar. Enklare att fynda då. Denna omgång är jag inte på jakt efter något och därför blir det lite extra kul. Jag kommer att antingen vara arbetslös eller föräldraledig så det kan ju bara bli bra, tänker jag. Då har jag ju tid till att vara borta.

Nej, nu är rasten slut. Tillbaka till jobbet. Sommaren dundrar på utomhus men vissa måste jobba jobba jobba. Ha det skoj! 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s