Vem pratar man med då?

När man faktiskt är rädd – rädd för kommande snitt – vem pratar man med då? Jag har förklarat att jag är rädd för förlossningen och för hur det blir efteråt, för min barnmorska. Men det finns liksom ingen psykolog eller kurator att prata med. Antingen så är man förlossningsrädd och då finns Aurora- barnmorskor, eller så är allting ok och det löser sig?

Sist mådde jag så galet dåligt efter snittet. Jag var så slutkörd och less på allt och så gick inte amningen igång heller. Jag kände mig som världens sämsta mamma som inte kunde ta hand om mitt barn ens på det mest basala sätt.

Nu är det dags igen och jag är livrädd. Jag vill inte vara ett hjälplöst kolli som inte kan amma. Jag vill vara meningsfull för mitt barn.

Att kunna gå upp och duscha utan smärta sist, var en triumf. Men efteråt var jag död. Såren efter kliandet sved och så hade jag en elak hosta som drog i såret. Jag grät varje gång jag kände att det kliade i halsen, för jag visste att jag skulle behöva hosta och att mitt sår skulle göra ont.

Jag har smått panik. Vad ska jag göra? Jag kan inte föda vaginalt, för det är en alldeles för stor risk och han måste ju ut.

Vad har jag gett mig in på? Jag är så rädd.

Snälla, hjälp mig. 😦

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s