Vi väljer alla hur offentliga vi vill vara med våra liv.
Jag har vänner som berättar i princip allt på Facebook. Jag vet om de är singlar eller inte, vem de saknar och hur deras relationsstatus ser ut, vecka efter vecka.
Andra visar upp sin graviditet, sina barn, sina bråk med maken/makan.
Vi har alla hemligheter. Vi håller dom hemliga av olika anledningar. Ibland för att de är pinsamma. Ibland för att de är hemska. Ibland för att de är för privata för att dela med sig, de berör oss alldeles för mycket.
VAD som blir en hemlighet avgörs av varje individ. Det som tycks vara jätteprivat för dig är kanske något som jag inte har några som helst problem med att dela med mig av. Men jag har såklart också gränser. Att berätta om min förlossningsdepression var för mig inte för privat. Det var nödvändigt. Men tänk….
Tänk om jag skulle berätta om den gången då jag drack lite för mycket och hamnade på helt fel ställe med helt fel personer….
Eller om den gången då jag låg och sov och mitt ex……
Eller om när jag var hemma hos en vän och hens……
Vissa saker är bättre att inte berätta om. Vissa hemligheter är bättre om de fortsättningsvis är begravda.
Glamouramamama 